swtcca

Wudang / Practical Tai Chi Chuan

Wudang Tai Chi Chuan är en kinesiskt kampkonst som lämpar sig väl för såväl unga som gamla. Denna Kung Fu-stil består av ett flertal aspekter som tillsammans utgör ett brett system med många aspekter. Träningen är omfattande och allsidig och lämpar sig för såväl hälsa som självförsvar.

Sifu Dan Docherty

Dan Docherty (1954-2021),

huvudinstruktör för Practical Tai

Chi Chuan International,

kom ursprungligen från Skottland och var under lång tid bosatt i Storbritannien.

Han kom i kontakt med Tai Chi Chuan när han tjänstgjorde som polisbefäl i Hong Kong under 70- och 80-talet.

Under de nio år han var bosatt i Asien tränade han under Cheng Tin-hung, en känd, skicklig kämpe och mästare med gedigna meriter bakom sig.

1980 vann Dan femte sydostasiatiska mästerskapen i fullkontaktskamp i Malaysia.

I denna tävling, som stundtals var mycket blodig, fick han möta kämpar från många andra stilar.

Kung Fu-kämpar varvades med utövare av Muay Thai, Pentcak Silat, mm. I finalen i den öppna viktklassen knockade Dan sin motkämpe (som vägde mer än 40kg mer än honom) med en Tai Chi Chuan-teknik.

Om stilen

Wudang Tai Chi Chuan består av ett flertal aspekter som tillsammans utgör ett brett kampsystem. Stilen har kampen som fokus och systemet utgörs av ett antal grundpelare:

Bingqi - vapen

Vapenträning är en traditionell del av Tai Chi Chuan. I Wudang Tai Chi Chuan används sabel, svärd och spjut (Dao, Jian, Qiang). Vapenträningen består av både former och applikationer (tekniker). Vapenformerna är en utomordentlig träningsmetod för att träna upp styrka, explosivitet, uthållighet, mm. Vapenteknikerna kan även överföras till vardagsföremål som man kan använda i självförsvar (t ex paraply, käpp, etc).

Tuishou - pushing hands

Pushing Hands är partnerövningar där man tränar upp sensitivitet, koordination, kraftutveckling, balans, rotning, steg, reaktionsförmåga och mycket mer.

Traditionellt finns åtta olika Pushing Hands-övningar (t ex Seven Star Step, Nine Palace Step, Four Directions, Reeling Silk, mfl), men det finns även friare varianter som man kan tävla i (som t ex Fixed/Moving Step).

Värt att notera är att Pushing Hands inte bör ses som kampträning i sig, utan snarare en träningsmetod för att utveckla färdigheter som är användbara i en kampsituation.

Sanshou - applikation

I applikationsträningen lär man sig att använda en mängd tekniker i självskyddssyfte. Träningen bedrivs med en eller flera partners. Teknikerna täcker många kampdistanser, från sparkar (ti) till slag (da), från stående grappling (qinna) till snabba balansbrytningar och kast/nertagningar (shuaijiao, diepu).

Sparring förekommer i de fall utövarna så önskar.

Neikung

Denna aspekt är kärnan i systemet och kunskaperna lärs ut, enligt tradition, endast direkt av mästare till elev. Nei Kung-träningen består av en mängd mer eller mindre ansträngande övningar. Träningen är befriad från mystiskt nonsens, och består av totalt tjugofyra (24) övningar. Efter att ha tränat de tolv första övningarna i 100 dagar så kan man testa sig genom att man ligger på rygg och låter en fullvuxen person hoppa ner på ens buk från 2 meters höjd, utan att man tar skada. Nei Kung-träningen innehåller dessutom en mängd applikationer.

Andra träningsmetoder

Utöver ovan nämnda grundpelare finns ett antal träningsmetoder som inte riktigt passar in i klassificeringen. Till dessa hör t ex drillar som Gyrating arms, Running Thunderhands, Flying Flower Palm, m fl.

Taochuan - handform

Det är kanske denna aspekt som de flesta människor förknippar med Tai Chi Chuan. Denna serie av till synes mjuka rörelser (som vi kallar "form") utförs karaktäristiskt följsamt och avslappnat men samtidigt dynamiskt.

Formerna kan utövas såväl långsamt som någorlunda snabbt.Rätt utfört så tränar handformerna balans, koordination, struktur, mm. Handformerna kan också ses som "teknikbibliotek", dock ska man ha i åtanke att det är teknikerna som har skapat formerna, inte tvärtom.

Dessutom är rörelserna i handformerna avrundade och utformade så att de dels ska vara estetiskt vackra och dels för att ge en mjukare träning. När teknikerna appliceras så behöver de inte se exakt ut som i formerna, dock finns grundprinciperna och kroppsmekaniken där.

Varför "Wudang"?

Många undrar varför stilen kallas "Wudang" eller "Practical" Tai Chi Chuan. Nedan följer ett utdrag ur Dans bok "Instant Tao" om just varför stilen heter det den gör:

"My own system is registered as, 'Practical Tai Chi Chuan International'. I use the term 'Practical Tai Chi Chuan' as this was how Chinese martial arts journalists referred to my teacher´s Tai Chi Chuan. I have now taught this system in many different countries and students visit me from even more, so it is truly 'International'.

My teacher never claimed to be teaching a particular style of Tai Chi Chuan, but always said that he was teaching Wudang Tai Chi Chuan as Tai Chi Chuan came from Chang San-feng who lived on Wudang Mountain. However, as readers will see from the lineage of the system, there is a link to the Chen, Wu and Yang families. Perhaps it can be said to be most similar to the Yang Pan-hou and Quan Yu transmissions."